tonår //

2002. Jag är tolv och blir mobbad för att jag får bröst först i klassen. Jag är ful och fel och jag fattar inte varför eller vad jag har gjort eller varför just jag blev så här fel. Jag sneglar på mina kompisar och alla är smala och fina och jag är tjock och äcklig.

2003. Vi gör ett projektarbete om ätstörningar i skolan och jag blir oerhört lättad. Varför hade ingen berättat för mig om det här tidigare? Du menar att man bara kan spy upp maten så slipper man bli tjock? Minns att jag var så himla glad och när jag äntligen lärde mig spy så var jag on top of the world tretton år.

2004. Jag är fjorton och har typ 7 profiler på olika pro ana-sajter och bondar med så jävla många andra tjejer världen över med detta parasitiska problem. Vi delar tips och man lägger upp bilder på mary-kate och nicole och jag och en tjej startar en sida med en 30-dagarstävling där man får poäng utefter hur lite man äter och hur mycket man tränar och vi uppmanar våra medlemmar att lägga upp före- och efterbilder. Jag visar en kompis hur man kräks effektivt och jag lär mig att hantera ångest genom att trycka säkerhetsnålar i armen

2005. Går på "yoga-dieter" som ska "träna psyket" dvs självkontrollen. 8 dagar är längst tid jag går utan mat och känslan är helt fantastisk. 200 timmar med bara vatten i kroppen det är som en drog det är som magi jag älskar känslan i'm in control i'm in control i'm in control

2006. Jag har fyllt 4 dagböcker med texter om hur äcklig jag är och om hur bra jag kommer må när jag väl väger 45 kg

2007. Jag har börjat i gymnasiet och min farmor har dött och jag har min första stora depression och jag spyr för allra första gången utanför hemmet, på en skoltoalett som luktar sjukhusmottagning och sånt där billigt toapapper. Det börjar kännas för jävligt att hålla på med det här, jag går inte ner i vikt står bara still men snart så, snart SNART om jag bara är DUKTIGARE, om jag bara tränar mer fler armhävningar längre springpass mindre portioner BEHÄRSKA DIG CHRISTINA bara du behärskar dig så ska det allt gå att bli smal och fin och bra och NORMAL

2008. Är 18 och kär i en kille som är min bästa kompis och som kysser mig en gång i hans säng men som inte tycker att jag är "hans typ" och säger att han gillar "petite girls" och jag försvinner djupare in i min depression där jag sitter på tunnelbanan mittemot honom och går sönder rakt framför honom och kanske att han märker det och kanske att han låter det ske

2009. Jag går ut gymnasiet och åker på första utlandssemestern utan föräldrar och nu har jag sex och nu blir jag full och jag flyttar till London och har mer sex och blir mer full och jag lär mig att det är jättesvårt att spy upp kakor men väldigt enkelt att kräkas chokladkräm

2010. Jag träffar Michael. The love of my life. Första gången jag är hemma hos honom äter vi cocoa pops till frukost och jag säger "jag måste gå på toa bara" och jag går och kräks och kommer tillbaks som ingenting och först 2 år senare säger han till mig att "den där gången du vet. jag hörde dig."

2011. Är 21 och börjar så smått acceptera mig själv och jag spyr inte längre. Jag bantar och tränar av ilska mot min fortfarande äckliga, skämmiga kropp, men jag spyr i alla fall inte upp maten längre.

2012. Jag börjar tycka om att träna. Att springa är det bästa som finns och jag tränar for första gången inte för att bränna kalorier eller för någon annans bekräftelse utan för att jag mår så jävla bra när jag slår löparskorna i marken

2013. Jag kan äta choklad utan att få ångest. Jag slutar vänta på att helt plötsligt vakna upp i *den perfekta kroppen* och börjar klä mig i det som jag tycker är snyggt på mig. Kläder och stilar jag har "väntat med" tills jag "blir smal" får komma fram och till användning. Försöker att inte skämmas för min kropp trots att den är en storlek 40. Ser ut som jag vill och *tAr PlaTz* för nu jävlar i helvete tänker jag inte längre finna mig i att folk (KILLAR) frågar mig om jag är gravid för jag tänker inte skämmas över denna kropp som varken är nämnvärt tjock eller ful. Äntligen fattar jag detta, som egentligen borde vara självklart: DET LIGGER INTE NÅGON SKAM I ATT SE UT SOM JAG GÖR. Det är inget som helst fel på min kropp. Det är bara fel på samhället. 23 och i'm in control, i'm in control, i'm in control.

jag ca 2005.

dagen då min mormor dog

Dagen då min mormor dog klädde jag på mig, gick ut genom dörren och in i en skog. Jag gick in i en skog omgiven av bostäder. Jag gick hela vägen genom den tills jag kom fram till en korsning där ett cafe som hette Billy No Mates låg. Det fanns knappt någon mat att beställa alls, allt var slut. De hade blivit satta i konkurs och skulle stänga ner för gott dagen efter. Vi var de enda gästerna. Vi satt där länge och jag ritade och Michael suckade och de spelade en Jessie J-skiva på repeat och jag lirkade med bjudkaffe för att Michael skulle vilja vara kvar ett tag till och det funkade. Jag kunde inte gå tillbaka hem och stanna inne i lilla tupperware-lägenheten. Jag kunde inte sitta stilla i samma säng i samma position och inandas samma avslagna luft. Då var det bättre att sitta och dricka kallnat kaffe inne på ett cafe som stod på kanten till döden och låtsas som att man mådde bra.

Det var nyss utspruckna februari och min mamma hade ringt samma morgon klockan 10 och redan när jag såg hennes namn på skärmen visste jag. Hon sa hur hon hade sett ut och vad hon hade gjort och vem som hade suttit med henne och vilket klockslag hon hade gått bort.

Jag grät inte.
Jag andades inte ens.

engångskamera.

I slutet på den kyligaste mars jag varit med om sen jag flyttade till England åkte jag med min bästis Madhia till hennes hemstad Middlesborough. Efter 6½ timme på en buss var vi framme.

Första dagen mötte vi upp Madhias hemmabästis Maria. Vi köpte matchande jackor på Prajman och drack öl på Wetherspoons. När Madhia skulle betala för första pinten och frågade vad det blev och killen i baren svarade: "That's 1.30" så föll hon BOKSTAVLIGEN bakåt. Haha alltså. Har aldrig sett en människa reagera så på riktigt? Trodde man bara sa så typ. Och ja anledning nummer 1 till att åka till norra England = ölpriserna mmmm TIPS!!!

Det blev skymning och vi SVIDADE OM till våra matching jackets och så GJORDE VI STAN. Mitt första klubbintryck var ett ställe där vi blev helt omsvepta i lukten av Axe när vi klev in. Alla tjejer hade kortkortkort och alla killar var apsmala med snortajta jeans och snygga frisyrer och såg ut som om de alla var indiemusiker. Vi köpte en flaska vin att dela på och tjejen i baren hällde upp den i en tillbringare. Obs hon gav oss inga glas obs. Fast kostar en flarra vin 30kr får man kanske räkna med att dricka den ur en pitcher å andra sidan... Kvällen slutade med att jag hade ett djuuuuupt samtal med en tonårig tvåbarnsmamma (som visade sig vara antifeminist och rasist också *tickin all da stereotyp-boxez*) och då tog vi en taxi hem och stupade på hotellet.

Dan efter vaknade man död... drack apelsinjuice ur sån där *vintage* mjölkflaska!!! Blev helt till mig i affären och tyckte den var så fiiiin. Fick blickar av samtliga medshoppare samt min så kallade "kompis" haha. Det är kanske vardagsmat för dem men jag hade aldrig rört en sån flaska som mjölkbilen kör ut in mah life! Aja movin on

Först gick vi runt i stan, den var inte så stor så hann med den på typ 15 minuter kanske. Vi åt frukost med Maria och hennes bästis Gary samt Garys kille. Skulle åka till da seaside men hann inte. :((

Vi töntade runt oss på massor av bakgator istället! Jag ba "kolla cooooola gatan! Så industriellt, övergivet och hårt..." Madhia ba *ok* aja. Firearms liksom. Bob's firearms. Kändes som *suburban* Amerika på 80-talet i alla filmer typ.

Bästis!

Sen att jag tyckte att det här var kul...? "Erected & Enlarged" alltså haha orkar inte

Sen tog vi bussen! En Stagecoach!!! Bästa bussmärket

*lycklig bus girl*

För vi skulle till *resans mål* - dvs Stockton Calling!!! En festival som är som Camden Crawl med massa osignade indieband som spelar på olika venues över hela stan (och svinmycket snyggt folk som går för att se dem spela alltså serrrrriöööst...)

Detta band var första ever vi såg, Cellar Door trooor jag de hette. Här var det big finale när frontmannen gjorde lite coolt trummande typ (?) Haha Madhia träffade honom på nån klubb senare och han kom ihåg oss och ba: "Ja men det var ju ni! I likadana jackor och mössor!" haha sorgligt...mycket sorgligt...

Hela dan var mest massa springande mellan olika scener.

Här såg vi Natasha Hawes!!!!!!! Alltså bääästa ever. Ca enda riktiga anledningen till att gå på festivalen ens, åh hon var kickass. (Samt ENDA tjejen i lineupen.........)

Sen såg jag ut så här för resten av kvällen HAHAHAHA *loser music*

Jag var så himla trött efter en hel dags stående så jag åkte tillbaka till hotellet vid ettiden. Möttes av denna vy. Madhia stannade ute tills morgonens tidiga timmar. Då ramlade hon in i rummet och föll ihop bredvid mig på dubbelsängen och vi sov båda hela kalla natten genom med matchande jackorna på.

Sista dagen satt vi inne på Barnacles tills vi skulle åka hem. Där åt vi svinbillig mat och jag tog en soppa som smakade precis som Heinz. När jag tog sista tuggan av min cheesy toast fick jag ett rött hårstrå mellan tänderna. Madhia somnade sittandes och jag beställde in en till kanna kaffe till mig själv. Coldplays Talk spelades på repeat i bakgrunden och vi var de enda gästerna, förutom en ensam gammal man som satt mittemot och åt full english breakfast med en morgontidning hängandes över hela tallriken.

Så åkte vi äntligen hem till slut. Stannade på ställen som vi inte brydde oss om att veta namnen på, alla var ändå likadana. Dessa Welcome Break-rastplatser som är identiska över hela England. Vi at nån äcklig wrap eller om det var trekantsmackor och sedan var vi plötsligt i London igen. Och det kändes precis som att komma hem.

pull me out of the aircrash, pull me out of the lake

jobbar som fan på det här med att må bättre. det som funkar när jag är ensam hemma och ledig är att klä sig roligt + sminka + fixa och sedan LÄMNA LÄGGAN. här en bild på en sådan dag. dock att min klädsel känns väldigt lajvig? haha
tappade läppstifty i handfatet och kände att: detta e en metafor för livet (-:

DET HAR ÄNTLIGEN BLIVIT VARMT OCH DET ÄR SÅ JÄVLA SKÖNT HERREGUD

idag till exempel var det 24 grader!! fotade utifall att ni inte skulle tro mig ...

mötte upp becky! vi jobbade ihop förut och hennes pojkvän är min chef. vi pratade om så himla många roliga grejer och bl.a. en jättekul kreativ idé vi ska försöka utföra! tror det kan bli riktigt bra om det blir av!

vi skulle gå på v&a och bowie-utställningen... men fastnade på detta GUDOMLIGA creperie istället. alltså DENNA CREPE!?!?!? utomordentlig. körsbär mjölkchoklad grädde. kan dö lycklig nu. stället ligger vid west kensington tunnelbanestation och hette typ cremerie creperie eller nåt. sviiinvärt och de hade en asstor meny med kanske 40-50 olika crepes (mellan 5-9 pund styck).

en annan dag var jag och testade fina kläder inne på traid och alla andra secondhandbutiker i hammersmith. denna ville jag verkligen ha men ägaren innan hade använt brun-utan-sol så hela halslinningen var alldeles bronsig :(( så den fick stanna på hängaren!! haha gud skoja... fast det gjorde den ju ja.stelt....

pintura húmedo

ätit svingoda varma kringlor också!!! med socker och kanel. auntie annie's haha

avslutningsvis vill jag bara hälsa att jag är normal............

je suis fatigue

bonjour nu e jag tillbaka i london. efter 9,5 timmar pa en svettig buss och en timme pa en dodskall farja mellan dover och calais. imorgon ska jag redigera alla bilder men idag ska jag bara ata mina souvenirer. ja, alltsa, min parisshopping bestod till 100% av mat haha. vem har jag blivit. britta 64 kanske. men jag gillar henne, hon e reko! & imorse forsokte jag i 3 timmar fa glastonbury-biljett. utan resultat. nu ska jag grata mig till somns. har ni sett lineupen liksom. basta festivallineup jag nagonsin sett, eller kommer att se for den delen. kommer do av avund nar mina kompisar akter dit i sommar utan mig. snyft... exakt samma pose/place/outfit/smink/allt pa denna bild som den under tagen for 2 ar sen forresten?? 7kt... valdigt 7kt... (bildcred: sophie)

montmartre.

imorgon åker jag till paris!! och får dessutom träffa mina bästisar som flyger dit från sverige. jag ska förlita mig 100% på de(n) i gänget som kan franska haha. och skämma ut mig precis lika mycket som förra gången jag var där och folk pratade franska at me. jag svarade _alltid_: "si, si! buen! y tu?" hahahaha alltså sååå himla förolämpande??? aja. KUL VI SKA HAAAA! bisous! (men gud skoja)

avritad

allra bästa julia har målat av mig! hittade hennes konst och tyckte den var så himla vacker att jag bara var tvungen att fråga om hon kanske ville rita av mig. och det ville hon! blev så himla glad! tack igen julia!