12.16.2014

septemberläsning,

Under september månad läste jag visst bara böcker med lila ryggar :) Så då fick allt gå i lila helt enkelt! Åh, har spanat in hur mina bokklubbsfränds Alexandra och Flora gör sina bokinlägg, så himla proffsiga layouts!! Måste. Ha. En. Dator. Så fort jag får råd ska jag fixa mig en laptop vilken som helst och då ska jag langa så mycket snyggare inlägg. Lovar!!! Men som det är nu får vi hålla till godo med mina mobilbilder. Ps ÄLSKAR DIG SOM SKREV att det bara är charmigt me kassa mobilfoton. Aj löv u.

OKEJ. MOOOT RECENSIOOOONEN!

Darling River av Sara Stridsberg. Lo lever flyktigt och osunt med sin pappa. De kör utan mål genom USA. De äter klibbiga karameller och dricker domnande alkohol. Los tänder ruttnar i munnen på henne och hennes syn blir så dålig att världen till slut kommer till henne under en gul hinna. Samtidigt cruisar en mamma också runt i samma land och en deprimerad apa i Paris utsätts för experiment under en misslyckad vetenskapsmans bevakning. Det här är det första jag läst av Stridsberg! Hade hört så mycket bra om Drömfakulteten, men den fanns inte på Myrorna så det fick bli Darling River istället :))) Det bästa är onekligen språket. Ni kanske har märkt what a sucker I am för verk som tack vare ett mästerligt språkbruk är drömskt och magiskt? Well I really am. Själva historien är så mörk och lite seg, men det lyfts definitivt av de trolska beskrivningarna. 3,5/5.

Ett stulet liv av Jaycee Dugard. Något som fascinerar mig nåt så äckligt mycket är true crime. Slukar precis allt i den här genren, samlar på faktaböcker om försvinnanden och mördare osv. Ett stulet liv är Jaycee Dugards sanna berättelse om sin arton år långa fångenskap. På väg till skolan en dag blir hon kidnappad av ett medelålders par, som sedan låser in henne i ett skjul på deras bakgård. Vi följer hennes smärtsamma vardag som innehåller dödsångest och ensamhet och upprepad våldtäkt. Det är gripande så in i Norden. Däremot är Jaycee amerikansk kristen, så tonen är stundtals lite väl religiöspositiv. Till exempel så får hon två barn med den manliga kidnapparen, men det är i text aldrig någonsin problematiserat. Hon "tackar gud" hela tiden för sina "fantastiska döttrar". Okej vad hemsk jag låter som typ VILL att hon ska känna lite avsky mot dem?? Men menar liksom. Att det känns som att en själv nog skulle vara lite mer tveksamt inställd till att föda fram barn från en våldtäkt, åtminstone innan de är födda. Jaycee skriver liksom att hon är jätteglad och ser fram emot födseln när hon förstår att hon är gravid... Jag vet inte, det känns inte helt troligt. 2,5/5.

Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Vad jag älskade den här boken! Vad jag älskade. Hehe. Get it. okej NÄ men i alla fall... Det här är en berättelse om vänskapen och relationerna mellan två familjer. De olika ytspänningarna och underströmmarna virvlar och blandas när de olika livsödena gör det samma. Först är det här en vacker, sorglig, intressant och filosoferande text. Sedan.... Alltså åååh KAN INTE SKRIVA UTAN ATT SPOILA. Det är i alla fall långt mer än en bok om mänskliga relationer. Jag bet på naglarna de sista 200 sidorna. Vad jag älskade var så bra och påverkade mig så starkt att jag inte kunde läsa något annat alls på flera veckor efteråt. Den här boken är så jäkla fulländad i verkligen exakt ALLT: stilistiken, berättartekniken, handlingen, stämningsuppbyggnaden. Jag blev helt paff när den var slut och satt i min lelle läshörna och ba: "jaha..... och om Siri Hustvedt existerar och skriver sånt här, varför FÖRSÖKER JAG ENS?" Kände mig som Stephenie Meyer bredvid J K Rowling :))) Men sen släppte det och nu kan jag ta inspiration från Hustvedt istället!! Hon. Är. Så. Sjukt. Jävla. Talangfull. Det här är en av mina bästa böcker. LÄS DEN. 5/5!

Mina tidigare bokmånader finner ni här:
Juliläsning.
Augustiläsning.

12.15.2014

chrissy yo by tilda cool


Måste bara få skryta lite & visa er det här FANTASTISKA porträttet som ingen mindre än min idol TILDA COOL gjort av mig!! Tilda är en stört talangfull tjej med ballt hår som fotar, ritar & målar (och lagar apgod veganmat på @tildafood!). Älskar ansiktsuttrycket, tycker Tilda har fångat mitt minspel så himla bra, 100% on-point. Kan sitta och stirra på det här i eeeevigheter.

Tycker fortfarande att det är SJUKT att jag blir avmålad!? Blir alldeles fnittrig exakt varje gång. TACK TACK TACK! Obs varvar alla porträtt (typ FEM!! nu. Sinnessjukt) som mobilbakgrund obs. Tack för att ni ger mig hybris. & tack igen Tilda! Du är bäst.

12.07.2014

outfittys

Linda skrev: "kan du inte börja posta outfittys? du har sån cool stil i would never work it as cool, effortless and casual as you do it ~~"
Alltså!!!! TACK!! Vad glad jag blir! Inte för intet som jag blev irl-kompis me denna före detta blogstalker hehehe luv u. Men! KLART JAG KAN. Gu det här är ju den ultimata förfrågan?? Trots att jag är så sjukt oavslappnad när andra fotar mig så älskar jag att apa mig framför kameran :)))
Känner dock att min stil är så himla splittrad just nu. Hela jag är typ det. Pga massa saker egentligen, men tex att min "garderob" finns på dessa ställen: 1. golvet i mitt pappas vardagsrum (där jag bor för tillfället) 2. i farfars vardagsrum (där 80% av mina ägodelar har varit sen februari 2013) och 3. i mjuka bananlådor i ett fuktigt garage i norra England 
Så. Har på mig det jag fick med mig i flytten tillbaka till Sverige + de kläder jag lämnade innan jag flyttade till England. Det är en ganska sorglig blandning av indiestockholmare 2008/09 slash londonsvensk secondhand. Menne. Ska TA PÅ MIG att fota outfitsbilder oftare!! Ta på mig, ha ha, som att ta på mig KLÄDER alltså, ha ha ha PS minen ovan??? Haha nää ser så bajsnödig ut orkar inte
Största anledningen till att jag inte visat vad jag har på mig så ofta är liksom pga att jag bloggar via mobilen. Har ingen dator, så ingen möjlighet att importera mina systemkamerabilder hit till www. Får fota + redigera med värdelösa himla appar (ville gör vissa av dessa kollage kallare i tonen tex så la på ett blått eller grönt filter. Så tre kollages vita ramar blev blå/gröna. Shoot me.) Så då har det känts så himla trist och värdelöst att ens försöka. Har inte sett min blogg i ett datorfönster på säkert ett år, längtar inte heller om man säger så.... 
Lindas egna stajl e inte så pjåkig den heller ;)))

Men. Ja. Jag gillar outfits & om nån vill se skiten jag slänger på mig så kör vi väl ba!! Skit i att det är dålig kvalle. Det är charmigt. Säger vi.

12.05.2014

serietips: the missing

Just nu går en så himla spännande serie i England som jag bara måste tipsa om. Nämligen denna.
The Missing heter den alltså utifall att någon missade det. Missade. Hehe. Okej.
Det är en sån där urtypisk brittisk dramaserie. Poliser, personliga relationer som krackelerar, mysterier som ska lösas. DET BETYDER JU INTE ATT DEN ÄR DÅLIG. Eller medelmåttig. Tvärtom, den ger mig exakt vad jag förväntar mig: lite lagom huvudbry i femtiofem minuter en gång i veckan. Som det ska va.
Serien utspelar sig både i England och Frankrike, och växlar mellan dåtid och nutid. Den handlar nämligen om en familj, som när de är på semester i södra Frankrike, förlorar sin lilla son. I serien får vi dels följa föräldrarna i nutid (när de är separerade) och även i dåtid vid tiden av sonens försvinnande.
Mamman hänger mest hemma i England och försöker gå vidare med sitt liv. Hon gör det genom att trycka tillbaka alla känslor och låtsas som om sonen Oliver aldrig funnits. Hon ler tomt mot sin nya man (SOM JOBBADE PÅ FALLET MED OLIVERS FÖRSVINNANDE ba OKEEEEJ "hur träffades ni då" "yeah cute story actually" NOT) men sen faller hon ihop och isär så fort hon är ensam.
Pappan (aka James Nesbitt aka en av de bästa brittiska skådisarna alive typ) har aldrig gett upp hoppet (men har blivit himla bitter och har förlorat allt). Han åker till Frankrike i tid och otid för att kolla upp eventuella nya trådar i utredningen. Det har gått sju år sedan Ollie försvann och polisen har slutat leta, men så händer det sig att pappan lyckas få en pensionerad investigator att kolla upp en grej som leder till något nytt. 
Här är han, hjälpsamma herrn. Tror han är min favoritkaraktär, han är så vettig och trovärdig. Dessutom pratar han engelska med en fin fransk brytning. Mycket sånt i hela serien förresten: fransmän som pratar gulli engelska. 
Den här serien ser en ju inte riktigt på för att den är "snygg". Men den bjuder på en estetik som fördjupar obehagskänslan: det är kalla färgtoner och grå kläder och dimma och oväder. Jag gillar't.

En del fina detaljer finns det förstås ändå. 
Tillåt mig presentera: karaktären jag hatar mest. Tror att man ska känna sig osäker på honom, det är liksom meningen. Han är en sån där totally ruthless journalist som förföljer familjen och blandar sig in i polisutredningen och mutar folk för att få ett scoop innan någon annan. Har inte sett alla avsnitt än (för de HAR INTE SLÄPPTS än *ragear*) men känner mig helt säker på att han har gjort något förskräckligt. 
Stort minus: handlar mest om snubbar. Visst, tror faktiskt det är ganska 50/50 i fördelningen av karaktärer, men de som spelas av män har så mycket mer screen time. Tråkigt för en serie inspelad 2014 känner jag. (Karaktären ovan är också en av mina favvos: en fd junkie som kanske kan hjälpa i den nyöppnade utredningen om den brittiska pojkens försvinnande. Men gör hon det så kapar hon alla band med sin bror. Samt att det är livsfarligt: hon måste träffa folk som vill döda henne för att få tag på information. Ännu en välskriven och himla trovärdig tvperson, hurra!)
Sen är det ju så att själva storyn har stora likheter med det uppmärksammade fallet av Maddie McCanns försvinnande. Utan att ha googlat kan jag tänka mig att britterna tycker det är lite väl magstarkt att göra serie av det, särskilt när den verkliga händelsen är ganska färsk och dessutom to this day olöst. Och det hade lätt kunnat bli ett hemskt hån, men jag tycker att serien är så stark och välskriven och med så himla bra skådespeleri att den landar säkrare än så. Det är så verkligt och så fyllt av hemsk spänning. Men ja. Alltså. Missa inte The Missing. 

Passar dig som: gillar brittiska tv-draman. Typ Morden i Midsumer, fast mer djup och psykologisk.

Andra serietips jag skrivit finns här:
Utopia

12.02.2014

en tinderguide,

Ville så gärna göra ett verb av "Tinder" och döpa det här inlägget till "ATT TINDRA". Varför gjorde jag inte det.........


JALLAFALL. Ni var ett par stycken som hade lite funderingar kring denna fantastiska lilla app. Så jag tänkte helt enkelt svara på era tinderfrågor!


För den som kanske inte vet så är Tinder alltså en gratisapp där en kan träffa nya människor. Den är väl antagligen mest för dejting/hookups, men det går att skaffa vänner där också! I enkelhet går det till så här: först skapar en sin profil. (Tyvärr kanske) så måste en koppla till sitt Facebook-konto, men det är så klart inte som om appen postar inlägg åt dig eller så utan det är helt enkelt pga DET HÄR BRILJANTA nämligen: tinder sorterar automatiskt bort de vänner en har på fb. Himla himla tacksam för detta mvh vill inte råka likea en bild på en gammal lärare/kusin/sexistisk klasskompis osv. När profilen är skapad äre bara att välja ens bästa Facebookbilder och skriva en liten snutt om sig själv. Se min OERHÖRT pretentiösa profil ovan. Ja och sen äre bara att köra! Dra åt vänster om du ogillar, dra till höger if u like what u c. Simples!


Tack!! Och HAHA åh är jag så efter?? Trodde det var coolt fortfarande... Men ja, jag hänger fortfarande på tinder. Eller alltså, jag har bara hängt där i några veckor. Innan dess har jag varit i förhållande/recovered from heartbreak efter uppbrottet av nämnda förhållande. Så det har inte blivit av innan, helt enkelt! Men alltså... DET ÄGER?? Mvh se bifogat bildkollage ovan *dreglar ohämmat*


KANSKE berättar. Lite. Längre ner. Sen......

Men först till din fråga: ja men det är nice tycker jag!! Det är liksom ett mycket smidigare dejting"verktyg" (lol) än de numera traditonella gamla dejtingsajterna där en liksom ska fylla i sida upp och sida ner med info om sig själv - och sen ska en liksom GÅ IGENOM dessa väldiga textväggar hos andra också, för att få en uppfattning om någon. Ain't nobody got time for that. Med Tinder går det mycket mycket fortare! Och det nästan absolut bästa är: om jag gillar en profil, så måste hen ha gillat min också innan jag kan kontakta hen. PÅ DEJTINGSJTER KAN JU VEMSOMHELST SKRIVA TILL EN. Tycker det är enormt svårt att värja sig för sexistiska as på sådana ställen. Men i tinder har en liksom kontrollen mer. Brabra!

Om folket: ALLTSÅ DET ÄR SJUUUUUKT MYCKET SNYGGA. Tycker jag. Massa "unga" som använder't. Nu säger jag "på dejtingsajter..." igen som om jag vore värsta experten på sådana. Var med på nån enstaka i cirka tre sekunder, så hävdar inte att jag e ~*expert*~ MEN tyckte det var himla svårt att hitta någon under typ 30 där?? Men på tinder finns det tusentals. LITERALLY TUSENTALS.


DET ÄR SUPERLÄSKIGT!! Men du vågar. Hehe mvh inte så hjälpsamt tips. Men det är inte så farligt, trots att det känns läskigt! För, liksom, en frågar ju om dejt efter ett tag när ni har skrivit till varandra lite. Och jag brukar tänka: om hen inte ville träffa nya människor så skulle hen väl inte hänga på tinder heller, klart jag ska fråga om hen vill ses!! Det är en klyscha MEN: det värsta som kan hända är ändå att en får ett nej. Och det är verkligen inte så farligt from behind a smartphone screen. 

Ps om du tycker DET känns läskigt, att fråga om en matchning vill ses, TÄNK DÅ PÅ att jag var tvungen att fråga NIO tindermatchningar om jag fick använda deras bilder i ett blogginlägg. "Don't worry ingen kommer känna igen att det är du. Ska nämligen inte lägga upp bild på ditt fejs, bara ett kollage av diverse inzoomade killkroppsdelar"....... 


Har en tur så börjar den andra personen skriva först. Då kan en andas ut lite, och försöka svara nåt normalt men inte tråkigt. En kan också lägga upp s.k. "ögonblick", det är bilder som ses av alla ens "matchningar" i precis exakt ett dygn. Som hen här ovanför i högra konvon gjort är ett himla bra exempel på att starta ett samtal. Jag la upp en version av den här bilden och då började hen prata om den. Så enkelt, så effektivt.
 

Ibland vill en dock börja skriva själv! Jag tycker att en bra tumregel att ha är att den av er som svepte höger sist, alltså den som gjorde att det blev en matchning, börjar skriva. Blir fin jämvikt då tycker jag. Så klart är nog inte alla på tinder medvetna om att jag har den här regeln (TYVÄRR!!!) men jag brukar hålla mig till den i mitt eget huvud ändå. Här ovan vare jag som svepte åt höger sist så då skrev jag så klart först! Hehe det är så himla UTELÄMNANDE att lägga upp sånt jag skriver på tinder!! Känns som om att hångla med någon när ens förälder är i samma rum typ :C 

Men ja, den här stilen kör jag i alla fall. Skriver kanske att nån verkar cool eller säger att de har ball frisyr. Nåt enkelt till att börja med, det är nog ingen bra idé att "overdo" öppningsfrasen, det blir för krystat. Säg nåt ärligt bara. Då blir det naturligt och samtalet flyter oftast på from there on. 


MEN GU VAD NI TJATAR!!! Mvh en som älskar när ni tjatar. Hehe. OKEJRÅ BERÄTTAR VÄL DÅ. Alltså blir typ NERVÖS över att skriva om det här i bloggen?? Vill inte att hen jag dejtade ska känna sig uthängd. Men så här gick det till! Vi skrev till varandra i själva tinderappen i några dagar, och det gick liksom framåt (så många konversationer som avstannar som blir för tråkiga). Hen sa helt enkelt en dag: "jag tycker att vi borde ses" och jag svarade: "det tycker jag med" och sedan bestämde vi tid & plats. JAG TRODDE JAG SKULLE DÖ av nervositeten. Helt ärligt. Jag ville skriva att "oj jag kan visst inte ikväll sorry det blir inget" OCH ÄNNU HELLRE VILLE JAG ATT HEN SKULLE STÄLLA IN DET. Men det gjorde hen alltså inte och rätt var det var fick jag ett sms där det stod "hej, jag sitter här med min öl & väntar". På stapplande ben tryckte jag upp den tröga pubdörren och snubblade nervöst fram till hens bord. 

I början var vi båda ganska nervösa, men det släppte efter en stund (och någon öl) och det gick bra. Hen jobbade i samma bransch som mig och vi gillade samma tv-serier, så vi började där. Efter någon öl till gled samtalet in på sexism och rasism, och jag blev så jävulskt glad för att hen tog initiativet att prata om feminism TROTS att hen var en han!! Mvh chrissy yo som har yo:at ALLTFÖR MÅNGA snubbar som typ har kräkts i munnen när jag börjat prata feminism. SÅ DET VAR BRA. Sedan tog vi en öl till och ännu en och så helt plötsligt hade vi pratat och skämtat tillsammans i sex timmar i sträck. Vi gick till tuben tillsammans, kramades hejdå och så sa hen "jag vill gärna träffas igen" och jag sa "jag med" och nu ska vi ses & laga mat på fredag och jag är nervöööös MEN SUMMAN AV KARDEMUMMAN: är. alltså. att. Våga vilja tinderdejta. It's the best goddamn thing.


Mvh glad hisstjej efter lyckad tinderdejt (som är så nöjd att hon SLICKAR på sitt finger???? hejdå)

11.27.2014

i remember when your head caught flame, it kissed your scalp and caressed your brain

Jennifer undrade om hon inte kunde få se hur det ser ut när jag har sjöjungfrukjolen på mig. I tisdags gick jag & åt frukost på Mellqvist med kompisar jag inte träffat på alldeles för länge & sen tog jag en öl (eller 4) på Balthazar med en tinderdejt (!!). Och jag var ju iklädd just den - så självklart fotade jag ordentligt innan jag stack utanför dörren :))


Det kanske ser härligt & livsbejakande ut men jag vill att ni tänker på att jag stod där på balkongen i flera minuter & hoppade & log för mig själv & att precis alla tanter & gubbar i husen runtomkring såg mig


När jag köpte kjolen fick jag reda på att den egentligen hörde till "en hel dräkt" men att de redan slängt överdelen för att de "aldrig trodde vi skulle få den såld". Aj mitt vintagehjärta

Tyckte det var svårt som satan att välja en bra tröja till. Överhuvudtaget har jag det bekymret med min garderob: alla tröjor matchar varandra & alla kjolar är samma stil men så går de inte riktigt att sammanföra. Aja det blev den här lite skrynkliga knapphistorien i alla fall. Fast sen precis innan jag skulle gå bytte jag till en guldskjorta med dipback. Åhh så jobbigt att ha många valmöjligheter alltså..... noooot.

Haha den här bilden. Här sitter jag helt avslappnad liksom. ~*on ma throne watchin over ma drones*~ hejdå

11.26.2014

en bra bokklubb,

För ganska exakt två månader sedan plingade jag på hos Alexandra och mötte ett gäng himla bra personer (de flesta för allra första gången). Alex hade nämligen kommit på den briljanta idén att vi skulle ha bokcirkel tillsammans!


(Andreas bild som jag stulit) Det var vår första sammankomst så vi var alla ganska spralliga. Här kom vi till exempel på att vi skulle ta gruppfoto med kittyböcker. Eh för att illustrera att vi är en ytterst seriös bokklubb så klart vad trodde du

Sedan gick det en månad poff ba så vare oktober. Då var Hanna också med och vi grupperade oss lydigt inför hennes kamera på Alexandras hallgolv. 

Alexandra var hundvakt åt supergulliga Chanel! Tror nästan vi pratade mer hund än bok tbh. KOLLA ÖRONEN. Som siden.

Innan vi kunde börja diskutera behövde vi så klart MAAAAAT. En del hade med sig, andra ringde & beställde och jag, Alex & Hanna hämtade vegosushi runt hörnet. När vi kom tillbaka gosade Chanel & Sara som bäst. 

Sara hade med sig rödvin. Himla bra grej, vin & bokprat en vanlig torftig måndag. Här: Maria och Madeleine, väldigt inne i att välja en ny roman bland alla titlar vi samlat på oss. Maria fick uppdraget att läsa upp exakt varenda beskrivning på goodreads. Det skötte hon mästerligt. 

Diskussionsdags! Vår första titel var Sommaren utan män av bästa Siri Hustvedt. Den passade ju oss himla bra eftersom vi är bokklubben utan män heheh. Det var mitt förslag och jag var orimligt nöjd! Trots spridda känslor i cirkeln var vi i alla fall överens om att boken var en himla bra en att läsa i grupp, fanns mycket att lyfta ur text & in i samtal. 

Flora &Alexandra. 

Alexandras mammas balla inredning + exempel på hur det ser ut när vi väljer en bok. Om någon undrar how to: bokklubb så är det så här vi brukar göra!: Först spånar vi alltså en del, sedan läser vi högt vad internet har att säga om en föreslagen titel och om det låter bra skriver vi ner den på den här listan. När vi inte kommer på fler titlar skickas listan laget runt. En får tre streck att dela ut till de böcker en själv helst vill läsa. Så vinner helt enkelt den som fått flest röster! Demokrati ftw. 

Jag fick äran att sitta en hel kväll med denna apballa person som bordsdam. Hanna alltså vilken kvinna. Äääälskar internet utan det hade jag ALDRIG fått träffa na tänk vad hemskt det hade varit!! Och äääälskar Alexandra också som ~*brought us 2-getha*~ genom att headhunta oss till hennes balla bokklubb. :'))

Här är vi hela himla bunten sedda genom Saras kameralins. Fy fan vad det är fint att ha ett så här roligt, klokt & genusmedvetet gäng att läsa böcker med. Men bokklubb alltså! Rekommenderar alla i hela världen att starta/joina en. Finns inget bättre än att prata bokteman, karakterisering och språkbruk samtidigt suga i sig en vinare så att en går hem i den kalla natten utan att veta om det är vinet, kylan, eller allt ivrigt diskuterande som målat ens kinder i varmaste ljusaste rött.