4.18.2014

OM MÄNS RELATION TILL MITT HÅR.


"Va?" tänker ni nu. "Vad har de två grejerna för korrelation?" Jag trodde inte heller att det fanns någon! Silly lil me trodde ju att hår som satt fast på MITT huvud inte var någon annans huvudbry (hehe!) än mitt. Den uppfattningen hade jag ända tills jag färgade håret i en annan färg än blond/ljusbrunt/mörkbrunt. Då blev plötsligt de strån som sprutar ur min kropps hårsäckar ett ämne som alla män jag känner ville uttrycka en åsikt om.

Vi tar det från början. Det var hösten 2012 och jag hade fått i examenspresent av en kompis att färga håret rosa! Överlycklig blev jag! Innan hade jag gått omkring och drömt om det i kanske 1,5 år liksom.
Glad i hågen började jag då gå runt i mitt närområde för att kolla vilka frisörer som erbjöd bäst priser för hårblekning. Bemötandet jag fick var närmast skrattretande. Den första frisören jag gick till sa direkt: "Du ska inte bleka håret, ditt naturliga hår är alldeles för fint." Jag var alltså en KUND som ville köpa en tjänst som hans skylt beskrev att han sålde. I was like: here's my money, take it! Men jag FICK inte bleka håret hos honom. 
Så jag gick till nästa. Fick samma behandling där: "Ditt hår är så vackert som det är. Du kommer ångra dig så mycket sen." 
Gick till en tredje. Hos honom fick jag äntligen bleka håret - men bara om jag gick med på att ta det "naturligt guldaktigt" och inte vitblont som jag egentligen ville ha. Han sa: "Ew, it's too tacky when people do it like that."

Så jag fick TILL SLUT min blondering. Hans idiotiska förslag hade som resultat att jag fick gå omkring med kissfärgat hår i en vecka innan jag kunde färga det rosa. Pga jag inte hade en vitblond grund så blev det 20ggr krångligare att få till tuggummirosa färg. Det blev orange kanske de första 4 färgningarna. Men så fick jag då till sist mitt älskade rosa svall.

Och oj vad jag ångrade mig!!!

NOOOOOOOOT det var DEN BÄSTA FÖRÄNDRINGEN JAG GJORT?? Rosa hår får mig *på riktigt* att känna mig mer som... Ja, mer som mig själv. Det känns så JAG. Världens bästa kompis som gav det i present, fo real.  Men förutom att jag mådde SYNBART MYCKET BÄTTRE i min nya hårfärg, så var det många andra som tydligen mådde URUSELT av den. And WHAT'S MORE, they couldn't WAIT to tell me! Ofta fälldes kommentarerna - alltid utan att jag bett om råd eller åsikt och alltid av en man - bara rakt av, mitt i ett samtal. Ibland tom mitt i en MENING! They just couldn't contain deras åsikter utan ba *had to tell me* NU NU NU right this very instant.

Här följer ett axplock kommentarer jag fått (alltså helt tagna ur det blå) av män. 

"... Jag föredrar din naturliga hårfärg." 
"Åh vad skönt, nu börjar din FINA hårfärg komma tillbaka."
"How many colours IS your hair exactly?" 
"Ska du inte färga tillbaka till brunt snart?"
"Christina... I've always wanted to ask you... What colour IS your hair? It's kinda patchy." 
"Vad har du gjort med håret?? Det som var så fint innan."

ETC. Detta har kommit från män i min omgivning, främlingar, vänner, familjemedlemmar, kollegor OCH CHEFER. Japp that's right. En man, som nu är min fd chef, och alltså ej har eller hade en personlig relation med mig & som enbart talade med mig när han hade en order att ge mig. HAN hade en åsikt om mitt hår. Actually, he had quite a few. Han "skämtade" om mitt "fula hår" med stammisar. Upprepade gånger och vid flera olika tillfällen. Han sa till mina medarbetare att mitt hår var "so wrong." När vi hade nån fest med ett ganska exotifierande och xenofobiskt tema (cowboys and indians) satte chefen upp "roliga" wanted-lappar på mig runt hela arbetsplatsen. Jag jobbade på en pub och han satte upp säkert ett dussin lappar med mitt fejs på med titeln: "WANTED FOR CRIMES AGAINST HAIR COLOUR." 

Så när folk frågar mig varför jag valt att ha rosa hår (eller blått, eller lila, eller silver) så är det svårt att förklara hela anledningen. Oftast svarar jag "för att jag tycker det är snyggt" eller "för att jag trivs i det." Och från början var det väl just de två anledningarna jag hade. Men nu, nästan två år in på min ~*udda*~ hårfärg, är anledningen så mycket mer komplex. Mitt hår får inte längre vara bara hår, då det inte är i en socialt accepterad färg. Helt plötsligt växer det ett politiskt ställningstagande ur mina hårsäckar. Att ha rosa hår är att grovt (för att inte tala om extremt visuellt) ta mitt egna utseende i besittande. Att bestämma över mig själv - själv. Utan manlig input. 

Det är DÄRFÖR det sticker i ögonen på och genuint upprör så himla många män. För att jag är en kvinna som har gjort ett val om mitt utseende utan att ta någon som helst hänsyn till Den Manliga Preferensen. 

Och därför har även mina anledningar till att ha rosa hår ändrats. För ett år sen hade jag rosa hår BECAUSE AWESOME. 
Nu har jag rosa hår för att jag vill att alla sexistiska jävla män där ute ska veta att jag skiter fullständigt i deras åsikter om mitt utseende. IT'S MY HAIR AND I'LL DYE IT IF I WANNA. 

3.20.2014

i want u to draw me like 1 of ur french girls


DET ÄR TORSDAG. & det är exakt en månad sen jag försökte ta livet av mig. 

hur skriver man om en sådan grej? vad skriver man. 
ska jag berätta om känslan när sjukhusdörrarna slogs upp och ambulanspersonalen rusade igenom dem samtidigt som de skjutsade min bår framåt, fort fort? ska jag beskriva hur det kändes att bli undersökt av ett tjugotal främmande händer inom loppet av 12 timmar, ska jag prata om den evighetslånga väntan på svar & resultat, ska jag redovisa för alla de tester jag fick utföra? 

det enda jag riktigt kan sätta i ord är hur det kändes... ja, är "fel" ordet jag söker? fel. jag borde inte ha varit där. när de tog blodprov och satte intravenöst dropp och kollade puls och mätte hjärtvärden. då kände jag fysiskt nästan ingenting. ingenting gjorde ont i kroppen alls. jag orkade liksom inte ens ta in den milda smärta som uppstår när nålar trycks in i huden & när kallvatten åker genom blodet. men inom mig växte världens mörkaste mörker fram. det var mörkare än hur jag känt innan själva överdosen. jag har aldrig i livet varit så himla låg som då. det går inte att förklara. det går inte att förstå, trots att det var jag som kände det, jag kan fortfarande inte begripa, jag kan inte greppa den känslan med mina ord för jag kan inte ens greppa den känslan i mina tankar
det var ett mörker som inte bara inneslöt mig. det var ett mörker som strålade ut inifrån mig, det var ett mörker som var jag, jag var ett med mörkret, 
jag var mörkret och mörkret var jag.

jag var på sjukhuset i över tolv timmar. 
minst ett dussin läkare undersökte mig. jag ställde inte en enda fråga. inte under hela tiden. 
jag brydde mig inte.
jag hade släppt allt och jag brydde mig inte om testresultat, jag brydde mig inte om några bieffekter eller efterverkningar eller skada jag kunde ha orsakat mig själv med den mängden citalopram. 

det enda mitt sinne ens orkade fokusera på var 
att den yngsta läkaren som undersökte mig, han gjorde det så himla himla nära. de andra stod upp och var liksom över mig, på armlängds avstånd. denna läkare böjde sig ner så att rollerna byttes om. jag var en halv kropp högre upp än honom. jag stirrade fascinerat in i hans hårbotten under hela tiden som han evighetssakta förde in nålen i min artär och jag hörde hans andhämtning så himla nära att jag undrade om han alltid undersökte patienter så här eller om han tyckte synd om mig och ville vara extra vänlig. extra taktil. extra nära.

han hade psoriasis märkte jag och jag har aldrig mött någon annan med det och om jag hade orkat så hade jag kanske sagt "hey, me too." men jag kände att vem fan bryr sig. kanske i något annat universum, om vi mötts under andra omständigheter. 

& jag kände någon sorts pervers stolthet när en läkare undersökte mina pupiller i ambulansen och ba "they're pretty big huh?" jag ba "va?" jag förstod ingenting. han ba "yeah, you're completely gone aren't you?" och så visade han michael en liten pappersbit med en skala över hur utvidgade en persons pupiller kan vara. mina var störst på skalan. en 9:a. jag hade 9mm utvidgade pupiller. & det kände jag mig stolt över. som om jag hade riktigt LYCKATS med någonting nu.

det fanns läkare som skällde ut mig. jag mötte dem som tyckte synd om mig. det var tom en som blev nervös inför mig och tappade iv-droppen i golvet när jag började prata med henom. men ingen av dem, oberoende av vilken taktik de nu körde för att försöka inspirera mig till att vilja leva, nådde in till mig. mörkret omfamnade mig totalt.

& när jag satt i väntrummet med michael vid min sida tänkte jag att jag kanske dör nu. det var ingen som sa till mig om mina värden var bra eller dåliga. ingen berättade om vi hade kommit till sjukhuset för sent, eller i tid. jag funderade på det och jag tänkte att jag borde kanske fråga. men sedan tänkte jag att jag faktiskt inte brydde mig. jag kanske dör nu och det gör mig ingenting. 

den här bilden skulle ju egentligen vara rolig. men man kanske inte kan vara rolig på samma sätt efter att man har försökt att dö.

2.26.2014

don't get that sinking feeling, don't fall apart


Jag är trött. Min kropp är trött. Blåmärken vid varenda ven och artär. Det kanske är ett måste. Det kanske är det när man svalt en hel månads dos av antidepressiva och läkarna tagit blodprov efter blodprov, EKG efter EKG och gett saltlösning intravenöst. 

Men jag lever. Ja, jag gör väl det. Och nu sitter jag på Heathrow och mitt ex & bästa vän han sitter bredvid mig, och nu. Nu vänder jag hem. 


2.06.2014

vaAAAAaaaaAAAAaaaa? ser ni i SYNE? ett nytt inlägg? OooOOOOOoooooOh! 2 good 2 b tru

HEJ. Jaha ännu ett januari som nästan dödade mig. Jaha. JAHAJA. Är i världens depressionsKOMA. Orkar nog inte slå mig ur det här. Det blir bara sämre. Meeeeeeeeeeen. Kan ju istället för att fundera på hur jag mår + hur jag ska kunna må lite bättre... fylla i en lista!! Woooo awesome idea man! *american high school voice* Ok, r u ready? HERE WE GO!

En bild på dig som inte är så hemskt fördelaktig:
Still qt tho amiriteee

En bild på dig som är mer fördelaktig:
Waterlooplein med Johanni :DDD

Vad har du gjort idag:
Jobbat & mått dåligt :)))

Och igår:
Sett Ruby Sparks (rätt kass film), gått på promenad, ätit nachos, mått dåligt :)))))

Vad har du för framtidsplaner:
1. Må mindre dåligt aka skaffa antidepp som FUNKAR!!
2. Skriv en jäla bok
3. Flytta någon cool stans

En bild från i somras:
Jag hittar ingen bild från i somras så ni får denna kalla bild i gåva 100% gratis istället. Jag satt med en kompiz i parken utanför Imperial War Museum och läste kurslitteratur tills fingrarna domnade. Detta var, av min experimentella klädstil att döma, ca 2010. OBS det där är mönstrade harlemsbyxor i sånt där jättejobbigt, lent material OBS 

Vilken är din senaste googling:
Vad säger detta om mig?? Ps youtubea snake farts du kommer inte ångra dig ds 

Vad står det i det senaste meddelandet du fick på Facebook:
De två senaste handlar om Bråvalla respektive Leeds Festival!!! Omg tänk om man kunde gå på båda!!! Arctic Monkeys, Jake Bugg, Lana och fucking KANYE WEST!!!!! Det vore drömmen det.

Vad åt du till middag idag:
Min sista sats Felix soltorkad tomatsås :(((( ja och så lite quornbullar ärtor o kolhydrater me. hashtag nofilter

Vad köpte du senast?
Hahaha alltså skulle scrolla fram bilden på den hög med böcker jag köpte häromdagen. Men så klickade mina klumpfingrar fram denna skapelse istället. Så då tycker jag den kan få va kvar 

Vad skulle du vilja lära dig?
1. Stå på händer
2. Simma (på riktigt)
3. Vara chill i sociala situationer och inte tro att alla hatar en och önskar att man vore död hellre än att man öppnade sin käft i deras närhet

Vilket var ditt bästa ämne i skolan? 
Svenska & engelska. DET VAR JU UPPENBARLIGEN INTE MATTE eftersom jag svarade 2st ämnen istället för 1…..

Kan du åka skateboard?
Jag kan _stå_ på en skateboard med ena benet och sparka mig själv framåt med den andra.... ytterst sakta...... gills det???

Den bästa frukten är:
Clementinen!!!

Och den bästa grönsaken:
Avokaaaadon

Den bästa osten:
St Agur mmmmmmm. Och Mexicana

Och den bästa gröten:
Quinoagröt mvh Anna Skipper

Är du en bra sambo:
Säkert inte pga vill ha såpass mycket ensamtid och det är nog svårt att inte ta som en personlig rejection för andra

Det grövsta brottet du har begått är:
Mordet på din pappa...... hans kropp ligger i källaren. Näe men när jag var liten så brukade jag köra en classic Göran Persson och "provsmaka" plockgodis inne på Konsum.....

En bild på förra årets bästa dag:
Kan inte välja en, kör en topp tre!
En av de bästa dagarna i typ HELA MITT LIV. Åkte till Paris och mötte upp mina Sverigebrudar. Vi hade inte setts på uppemot ett år. Det var vår & sol & vi hade baguette- och ostpicknick på gräset framför Eiffeltornet. Den enda som saknades var Johanni. 
I sena december bestämde Sophie och jag oss över en fika. Så gjorde vi det. Skaffade friendship tattoos!!!!
År 2013 fick jag se mannen i mitt liv vid två tillfällen. Resten av Arctic Monkeys var väl också där kanske...... Första gången jag såg dem var även första gången jag träffade bästa Jennifer. Andra gången stod jag ensam längst fram på deras hemmaplan i Sheffield och jag såg Alex genom en öppning i gardinen precis innan bandet klev på. Den här bilden tog jag MED EN ENGÅNGSKAMERA.... Dem hips.... Det var kanske där jag dog.

12.18.2013

insta chrissy

Nu finns jag pa instagram!! Jag vet, helt chockerande. Trodde aldrig att dagen da jag skulle ha en smartphone skulle komma... men nu ar den alltsa har :)))) Ni far jattegarna folja mig. HIGHFIVECHRISSY heter jag dar! Just nu ar min feed iofs inte den mest spannande da jag bara ar hemma och tycker synd om mig sjalv... Men det kan ni ju hjalpa mig att andra pa! Om ni vet nagra bra feedz/konton som man bara maste folja, sa beratta garna! Jag fattar ingenting jag... och jag skulle sa ypperligt garna aven ta emot bra app-tips! Har ju bott under en sten med en sten(hehehe)alderstelefon de senaste aren sa ligger langt efter i teknikutveckligen. Help a girl out ..... pls....... 

12.05.2013

& i go crazy cause here isn't where i wanna be.

  

Det tog alltså bara en vecka för mig att må dåligt här. Varför mår jag så här så fort jag kommer tillbaka till moderlandet för. Kan man vara allergisk mot en stad? För i sådana fall vill jag ha stark antihistamin mot STHLM. Tar dubbla dosen antidepp (sorry mr doctor) och ändå slås jag av världens depression nu. Jag är helt & totalt omsluten av den. Den existerar inte utan mig och jag finns inte utan den. Vi är som the perfect couple i alla amerikanska tonårsfilmer. Det är depressionen & jag. Våra initialer 4-ever omslutna av ett krokigt hjärta i barken på ett träd. Jag kommer fan aldrig i helvete ur det här

11.28.2013

flyin' home for christmas

Bilden har ingenting med texten att gora.
Sheffield var sa himla bra. Har framkallat min engangskamera, sa lite fina oktober- och novemberbilder kommer snart upp pa bloggy. Kommer i alla fall hem till moderlandet!!! Ska va dar i en manad *ugly crying* *av lycka obs* Nu sitter jag i en *lounge* pga *_exclusive_* (skoja) (inte) och vantar pa mitt flyg. ar ju star blogger nu med hele 59 (!!!!) foljare pa bloglovin?! alltsa sa stort. har alltid haft typ 8 fattar ej vad som hande?? tack for det anyhoo. Sitter i en gottig fatolj samtidigt som jag dricker gratisalkohol!! Alltsa alskar gratissprit. Kommer aldrig sluta bli imponerad av det heller. "wow vare OPPEN BAR pa bröllopet??? how come i wasn't invited!? jaha for att jag inte kanner paret... okej... men.... OPPEN BAR da??" osv. Aja. Nu ska jag pallra mig over till baren och blanda maj nat gottigt. i'm thinking grey goose och bitter lemon... mmm........... For-flight-festar till denna tune. alskar't.