Christofer: "Folk har sagt att jag ser ut som Zappa :D"

Sophie får alltid de härligaste killarna efter sig. En kille använde en gång the pick-up line: "I saw you on the plane!!!" (ja, hundra utropstecken följde verkligen)
Vi typ
"??"

En annan dood hon dejtade ett tag hade nyligen en spännande fejsbookstatus som lät typ så här: "Agonizing pain is killing me to pieces :(" Liksom. DÖDAR honom I BITAR.

Och nu är det en mysig grabb som hon träffat en gång som sms:ar, MSN:ar och fejsbookar romantiska saker i stil med: "Varför bjöd du inte in mig [till ditt hus när du var ensam hemma]? :( Vi kunde ju ha vattenballongskrig!"

Skön kille, gillar hans stil. Ska rippa den rakt av och sms:a min ryska crush: "Hej sexy, vill du kasta dina vattenballonger på mig?" Jag blir våt bara av att tänka på det.

Fotogenique

En grej som stör mig hiskeligt är vänner som ba, "neeeej, men vilken fuuuul bild du la upp på mig Christina!! jag blir LESSEN ju! :("

Grej nummer 1: det är seriöst de sötaste bilderna jag har på dig. Och det är inte ens ett sånt här, finns-inga-finare,-du-ÄR-ful,-DEAL-with-it-argument utan jag anser att du blivit BRA på de bilderna. Jag är ingen Grinchen of photography utan jag tycker ärligt inte att det finns något som helst fult med de bilderna jag lägger upp på dig. På riktigt. Jag är inte en sån kompis, liksom.
Grej nummer 2: Tack så ENORMT mycket för att du ba, "nää du nu ska jag allt ta och hämnas!!" och ba langar upp fulaste fotona i världshistorien på mig på fejjan (obs skämtsamt användande av smeknamnet "fejjan"). (Alltså du har gjort det hela sommaren. Tro inte att jag inte märker nåt.)
Och jag kan verkligen föreställa mig hur du sitter i ditt kök med ett glas O'boy och en polarbrödsmacka bredvid dig, kamerasladden i datorn och ba HEHEHEHE *gnider händerna* NU SKA HON ALLT FÅ FÖR GAMMAL OST VA!! *slänger upp ALLA bilder du har där jag skelar/blir fotad i tjockisvinkel/asflabbar*

Alltså hämnden måste ju vara total. Och visst, man FÅR ta ut hämnd, det är bra, man SKA göra det, absolut. Det är ju allra bäst när den är public så att alla vet om det (se "Christina bloggar om hur någon stal hennes texter, youonlyliveonce.blogg.se").
Men liksom.
Här ANSTRÄNGER jag mig för att ta bra bilder på dig. Jag tar en hel SERIE åt gången och väljer noggrant ut den allra finaste och publicerar enbart de som är asfina. Och vad får jag tillbaka? Jo, sura, sårande kommentarer à la "Christina ta booooort!! ELAKT JUE :( :( :(" + en radda Christina-goes-roadkill-pictjas.
Ba, TACK LIVET, DEN FÖRTJÄNADE JAG.

Brunfläckad

När jag är ensam hemma tycker jag om att sitta med en kopp te i mitt rum framför typ Mighty Boosh och BARA VA. Mm, kanske myser till det lite med mörk choklad till också, lite så där vardagslyxigt ni vet!! Ha fönstret öppet och höra hur regnet smattrar svenskt på verandataket nedanför fönstret. Jamen lite så! Att få riktigt rå om mig själv. Tihi!!!
Ja så när jag nu ska köra den, konkat upp dator och bunkrat upp med gott sejva-it-får-a-rejni-dej-te liksom, i gigantisk, blå indiskakopp med påfågleltryck *aenigma* så ba, ka-WHAM! så dunsar koppen ner på skrivbordet, liksom glider av underlägget jag ställt den på och vickar långsamt över (som en lös mjölktand) och spiller ut sitt innanmäte (finaste ordet) över ALLT på mitt skrivbord. Alltså verkligen ALLT i hela världen som någonsin betytt något för någon, ungefär. Alltså varför kan jag inte spilla NORMALT, för?? Vanliga människor spiller väl några droppar på ett gammalt ICA-kvitto kanske, skrattar lite och torkar av koppens undersida där en mikroskopisk droppe etablerat sig. Men jag spiller ut en hel syndaflod och den sköljer över (och jag överdriver inte):
min årsbok
ungefär halva Anna Karenina
mitt Visakort
mitt pass
mina betyg.

Alltså HÄNDER det här ens? Okej, visst, årsboken. Kostade ju bara 4oo. Och Anna Karenina (800-sidig rysk tegelsten), liksom sure fine. Visakort, visst, klantigt men man kan skaffa nytt, tar typ en vecka. Passet klarade sig rätt bra genom denna TRAUMATISKA och mycket SKÄRRANDE resa, verkar typ vara impregnerad med något superämne som gör att det tål all sorts felbehandling (se "kackerlackor efter kärnvapenkrig"). MEN. Mina BETYG? Mina fina, glänsande IB-betyg (de glänser alltså for real, har en likadan "silverrand" som typ 50- och 100-lappar *ssscore*)? Alltså VET NI hur hårt jag kämpat för dem? Ja det är ju bara några siffror på ett papper från en viktigpettrig elitskola (hatord). Ja, de siffrorna som råkar vara sjuor är ju bara det högsta betyget man kan ha i hela världen på gymnasienivå. Alltså får man en IB-7:a kan man inte BLI bättre. Då ÄR man elit, haha schemta. Nej men allvarligt. Jag brunfläckade mina superbetyg och jag har bara haft dem hemma i EN dag. *high fivear livet*

Re: tema traumatiskt så har Cs föräldrar sex i rummet bredvid right this instant. Hahaha.

Sms från förälder: "hos *TJAJNAMN* nu, kan bli sent"
Sms-svar från (19-årigt) barn: "Okej, men då vet jag! :) Ska nog gå och lägga mig rätt snart. Natti natti!"

Ehh, "natti natti"??? Det SÄGER inte ett vuxet barn till sin förälder-som-är-på-dejt. Right? Vad insinuerar man då, liksom? Och SMAJLEYN, what the hell. Nej. Inte okej. INTE okej.

Det värsta med folk som har "inte vid datorn" som evig status (alltså dvs, alla) är när de säger:
"jag ska gå nu :) hörs!"
och så väntar man på att deras gubbe ska bli grå men den är och förblir grön och man ba, *dissad FRÅGETECKEN?*

samtal i en bil

Christofer: "...jag gillar Macbeth, den är bra."
Borgen: "Macbeth? Går den på fyran eller?"
Alla: "Haha, va?"
Borgen: "Ja, är inte det nåt tv-program på tv?"
Christofer: "Du tänker på MacGyver."

hahahaha

svar från kp: det är inte ovanligt att stöta på sådana människor i livet men att faktiskt gå och bli kompis med dem är inget att rekommendera. är du lite störd själv kanske?

Alltså

Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
du tar dig själv på för stort allvar
Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
det finns inte plats för mer!
Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
*elak tjej*
Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
mohahahhaah
sheena säger:
hahah, vadå inte plats för mer?? haha ja fattante
Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
hahaha
Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
jag är så jävla smart ibland så att jag inte fattar min smarthet själv ibland!
Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
het ^^
Soph - someday you will find me caught beneath the landslide säger:
haha JAG ÄR KONSTIG NU


Hej KP,
är det normalt att ha så här konstiga vänner?
//Orolig tjej, 19

NEJ

När jag smäller tån/drämmer smalbenet/klämmer fingrarna i saker finns det mycket jag vill göra. Som rabbla alla svordomar jag kan på alla språk jag känner till. Eller hugga av den delen av mig som varit så klumpig att den flygit in i närmsta tunga föremål och causat mig all this pain. Och typ avrätta Gud.
Men att höra, "Men oj HUR GICK DET?" är inte en av de sakerna. Liksom. Jag smällde precis tån i ett ankarlod/drämde smalbenet in i en lyktstolpe/klämde fingrarna i en bildörr, hur tror du att det gick?

Sitter och kollar asfula fejsbook-bilder på folk jag hatar. Haha. Jag skrattar gott. Det är en förjävla najs känsla när det går dåligt för folk som förtjänar det alltså. Folk som tror att de är typ det trippigaste sen Woodstock. Dopest dope som man säger på vit rappare-jargong. Men NEJ YOU'RE NOT säger de otroligt osmickrande bilderna någon dålig friend of yours laddat upp. Och eftersom du är för korkad för att hitta untag-funktionen får du alltså nöja dig med att kommentera: "men uuuuäää gu va fuuuul omg TA BOOOORT!!!" på alla groteska bilder. Och eftersom dina kompisar är lika korkade som du så hittar de ej heller "delete-this-photo"-knappen, så du får dras med att alla dina äckliga vinklar finns exposerade så där brutalt på the world wide web.
Och ja, jag skrattar. Alltså jag inte bara skrattar utan jag skrattar. Dreglet i din mungipa, påsarna under ögonen, tjockiskinderna, dubbelhakorna, de extremt fula jag-var-inte-beredd-poserna (hela ansiktet hänger som en pizzadeg som fastnat i taket, redo att närsomhelst droppa ner på golvet igen). Herregud, SKRATTBILDERNA. Hahaha. Du har fan det mest motbjudande skrattet jag sett på riktigt jävla länge. Som en knarkad cheshire cat som ramlat baklänges över tiotusen trasiga kanyler.
Sån LÄTTNAD att folk som går omkring i typ Lindexlinnen och H&M-smink och lyssnar på Promoe, Feven och andra ocoola saker och pratar om demonstationer och politik de inte vet någonting om och ja, TROR ATT DE ÄR NÅT äntligen visas upp för allmänheten så som de egentligen är. Som de patetiska, självgoda, imbilska små liven de är. De e gött.
Jag vet att det inte direkt är någon vidare konstruktiv kritik att ge, typ "fan vad ful du är". Men alltså. På riktigt. Fan vad ful du är.

Alltså. Man vet att ens musiksmak är sugig när ens grannar på last.fm heter saker som

hairsprayqueen__
niikklaz
stajn747
Liiiila
excusetogethurt

och, min favorit,

korpsvart.

Liksom korpsvart. Heter man korpsvart är man svår.
Heter man korpsvart hatar man vänner, familj, kärlek, typ alla positiva saker i världen, solen och luft. Heter man korpsvart har man årsguldsupermedlemskort på Punkt Shop och går på festivaler som heter typ Ultimate Extreme Pain and Suffering Metal Fest. Heter man korpsvart står man på broar och kastar tunga saker på bilar som passerar nedanför så att pensionärer får typ stenbumlingar genom skallen och dör.
Heter man korpsvart är livet fan ett enda stort svart hål. *rolig tjej*

Har kommit på att jag är så sjukt stört ohälsosam. Dvs rent mentalt ställt alltså. Jag har ett bra exempel som visar på detta:
Jag står i köket och lagar mat. Vanliga personer brukar kanske nynna på någon låt, eller ha radion på och sjunga med kanske, när de utför gastronomiska experiment. Jag däremot. Jag står tyst en lång stund och rör i kastrullen och sen plötsligt bryter jag ut i ett osammanhängande konfettiregn av läten sammansatta till ljudklipp som påminner starkt om kattskrik.

Jag ska aldrig mer laga makaroner. Det är den ultimata psykopatmaten.

Hej KP/FRIDAs hälsosidor/Veckorevyn,
Jag har bajsat tre gånger på typ tolv timmar (en korv var fjärde timme).
ÄR JAG NORMAL??

Saker jag skrattat åt idag:

1. Ett nyhetsreportage från någon krigszon (*insatt*). Alltså, oftast brukar folk som blir intervjuade få en textremsa med sitt namn fint inrullandes i rutan så fort de börjar prata. Men den blodige, yre, mannen de intervjuade i den hårda, smattrande, skott-täta Krigszonen, han blev inte hedrad med sitt namn synligt tio sekunder i svensk TV. Nej. Han fick helt enkelt heta "Skadad Man".
Liksom. SER jag inte att han är av det manliga könet? MÄRKER jag inte att han är skadad? Jag tycker detta är sanslöst underhållande.

2. Eva-Lottas* fejsbook. Hon har tagit ett test som hävdar att hon är en "COOL tjej" (versaler ej misstag). Alltså, lite bakgrundsinfo behövs här kanske. A) jag är INTE kompis med Eva-Lotta och det är ingen annan av hennes "vänner" heller. Hon är en av de där som är så extrema att ingen orkar vara deras vän. B) Eva-Lotta är många, många saker. (Versal-)COOL är inte en av dem.

och upptäckt att:

1) Jag är en hemsk människa som kan skratta när jag ser krig och blod och lidanande och död, VERKLIGT krig och verkligt lidande och verklig död. Var är mitt samvete när jag skrattar åt en John Doe med skottskador som det sipprar rött och lite gult ur? är frågan.

2) Jag är en hemsk människa eftersom jag skrattar åt folk det är seriöst synd om. Alltså folk som behöver HJÄLP (med versaler), folk som om några år kommer ha byggt sin egen atombomb utav glasspinnar och dubbelhäftande tejp och släppa den över annat folk som inte heller förtjänar det, typ Skadad Man i Krigszon.

Slutsats: Jag låter galenskap gro så att krig startas och jag bryr mig inte när krig pågår så jag gör inget för att få dem att sluta.
Det är mitt fel att krig finns.

Förresten har jag tänkt på att folk är så himla vuxna. Alltså med "folk" menar jag "personer i min ålder", dvs nitton-nånting-ar. Men ni vet de där, det där folket. De som har jobb, körkort, BIL, deklarationer osv. Betalar elräkningar, tycker utegång är tråkigt och spelar Bingolotto med märkningspennor i fyra olika färger typ.
Jag kom att tänka på att jag verkligen inte är DÄR än. Alltså varför är jag fast i den där åldern där man inte klarar av någonting själv? Typ hejjagkaninteknytaminaegnaskosnören-åldern. Medan alla runtomkring betalar sin egna motherfrikkin bensin, står jag där med mina oknutna skor och ser bortkommen ut. Så fort jag försöker röra mig snubblar jag över de lösa snörena. Ja alltså ni fattar emometaforen. Skulle dra den längre (trasslar bara in mig ytterligare var gång jag tar ett kliv, kliver på snörena som blir smutsigare och smutsigare, etc etc) om den inte var så äckligt emo.
Aja, ni fattar att det symboliserar mitt liv i alla fall och att det inte direkt speglar en ljus syn på det.

Men ja alltså nittonåringar med bil. Varför är de ungefär 20 år äldre än mig? De ligger så överlägset mycket längre fram i utvecklingen. De är så mogna. Så enormt sofistikerade. Sjukt jävla vuxna bara och jag är hon den där lite efterblivna, som ritar streckgubbar på väggarna och dreglar när hon skrattar.

Men så här.

Vad skulle du välja:

1. Att gå omkring en hel dag insmord i din faders bajs, eller
2. att hela livet ha på dig din mors kisstrosor (dvs, underkläder din mamma kissat ner sig i)?


Om jag nu sitter och kommer på sådana här saker, vad säger det om mig då?