RIHANNA BABY

i måndags var jag så himla himla lycklig. lyckades nämligen få ett armband till rihanna i westfield.

och det var så jävla värt att köa för. så HIMLA bra.

försökte så klart smuggla in systemkameran men den lätta gick inte osv. så vassego' för kassa mobilbilder MEN ÄNDÅ.

kan fortfarande inte fatta att JAG. HAR SETT. RIHANNA. hon andades liksom samma luft som mig!! det har gått tre dagar och jag går fortfarande omkring helt lyrisk. världens bästa riri.

the roxy

i tisdags kom emma hem till mig!! som jag har saknat henne. vi satt på ballen & drack vin (ur ÄKTA VINGLAS!!! vuxenpoäng som man sa år 2008) och pratade om dåliga jobb, höga hyror, rudeboys o chavs. mitt vin var tesco everyday value i tetrapak man e väl classy lady.

senn missade vi sista tuben så vi tog en mysi powerwalk till hammersmith. här: me being casual.

vi besökte lilla huset

på busshållplatsen i hammersmith mötte vi en kille som var helt blodig i ansiktet. verkligen alla andra bara såg bort och sket i honom. vi försökte övertyga honom att ta sig till ett sjukhus, men han sa att han redan hade varit där och att de inte ville hjälpa honom. vi försökte igen men han ville bara hem. får ont i magen när jag tänker på det, kände oss så hjälplösa och visste inte vad vi kunde göra. hoppas att han är okej nu.

vi åkte till the roxy till slut, dit visste vi i alla fall att vi skulle hitta i fullt tillstånd hehe. obs notera täckjacka inne på varm klubb obs.

aa ja e klubb photographer faktiskt vill du se min portfolio?

ledsnade lite vid det här laget. där sto ja å ville bli fotograferad! så kom denna hen fram o la handen på min midja :C HATAR denna aspekt av klubbar. han liksom låtsades att han skulle gå förbi oss, så la han handen på min midja som om han bara ville komma fram och förbi. det var då emma fotade, så jag ba posed away och trodde att han skulle försvinna lagom till blixten slog. men istället stannar han och håller kvar handen. jag visar TYDLIGT att jag inte vill ha något med honom att göra genom att flytta ifrån honom, vända ryggen till och inte så mycket som SE på honom. han fortsätter och följer efter, jag flyttar ifrån men han flyttar lika nära igen. VAD GÖR MAN I SÅNA SITUATIONER?? den pågår i ca en minut, tills jag och emma bara går. VET att man kan/bör skrika åt idioten. men samtidigt har vi inte ens  talat med varandra. jag vill inte ha någon form av interaction med honom. har aldrig bett om det och inte på något sätt visat det. allt jag gör är att dansa och ha vagina. det ger honom, och alla andra män, per definition en slags entitlement att röra vid mig. JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG och inte ens "bara" över att hans äckliga jävla händer har smekt mig i ryggslutet men att jag inte ens har något att säga till om i saken. HAN BARA TAR ÅT SIG av det han ser som sin rätt. sin jävla property.
men jag vill inte behöva skrika och bli arg och aggressiv för att han, och alla andra killar som gör så här, ska lägga av. jag vill inte att det ska behövas. varför kan jag inte bara få gå på klubb utan att bli sliskad på. det är så tröttande att tänka att ja, så här är det. det här är något jag måste finna mig i. för det spelar ingen roll hur mycket JAG hatar det, eller hur mycket ALLA KVINNOR hatar det. det kommer ändå fortsätta för det är så samhället är och det har blivit en social regel som alla accepterar. hade jag börjat skrika är risken att JAG, inte han som smekte mig utan min tillåtelse, blivit utkastad från klubben. och så är det alltid. vare sig jag vill eller inte. HUR FAN ÄNDRAR MAN PÅ DET.

internet lovin'

1. blev reblogged hos min favorithår-tumblr my little pony hair! den äran. har följt dem såpass länge att.


2. kvitterannika (en av mina favvobloggar) skrev så här om mig. men duuu kan vaaa!

2nd hand å sjukmat

i torsdags innan jobby skulle jag fixa national insurance number i camden. hade tid innan min intervju så passade på att rota i de UTOMORDENTLIGA secondhandbutikerna mellan camden/mornington crescent!

haha ja herregud minen. dör. ville även dö av priset på denna. 150kr. men den var för perfekt och efter att dreglat i en halvtimme inne på traid så köpte jag den ändå. den är liksom HELT. PERFEKT cheerleader/pastell/90-talsbarndom. märkte när jag kom hem att priset var såpass galaktiskt pga är matthew williamson. d va näääjzz d.

undrar om det är några modellagenturer out dere som riktar in sig på unika looks..? funderar i så fall på att anmäla mig själv + mina otroliga dubbelkinder... här står i varje fall dem och jag i en fantastisk barn-adidas tröja som kostade TIO KRONOR!! jaa det är ju fan nästan loppis-på-landet-pris och den är liksom köpt på en huvudgata i en huvudstad det tycker jag är så JÄVLA billigt o otippat att så billiga priser ens finns på ett "trendigt" ställe som camden liksom halleluja. det är help for romania som jag tipsat om förut och det är så himla himla billigt där. finns mycket skit + lokalen känns ganska smutsig men man kan hitta asbra guldkorn!! värt ett besök osv.

är fortfarande sinnessjukt... sjuk... så ligger hemma och äter chokladphiladelphia. asså guuud vad jag älskar den ja. äter MED SKED direkt ur paketet :)) mvh fräsch.

tycker oerhört synd om mig själv som äääär sååå sjuuuhuhuhuuuk (osv osv) att jag "belönar" mig med göttiga grejer. orkar inte laga mat heller. så dessa yogurtar e manna från himmelen osv. ENORMT goda, eller ja, krusbärsyogurten va inge speciell men asså GREKISK. YOGURT. MED. KOKOS. i think i died in an accident cuz this must be heaven

så har jag massa bananbröd i kylen + frysen som jag bakat efter nå nyttigt-bröd-recept tagit från min favoritkock google. SÅ JÄVLA GOTT. äter det som godis... heheheheh. wää igår var jag för övrigt och sa upp mig och ikväll ska jag dra till mitt nya jobb. som är så enormt mycket roligare än pret... herregud ville ca ta livet av mig efter några veckor där liksom. nu ere bättre :))) så har jag fått fast anställning på sajten jag praktikerade hos förut också! en dag i veckan jobbar jag där. d går bra nu osv osv osv

wellin up da house

bild: jag (i min jamie oliver-skjorta) medan jag lyssnar på 2 irish boys sing we found love. ok, generellt febergråtig i allmänhet ändå idag pga snorförkyld. men. asså. DESSA barn finns dem?? vill adoptera genast tack herreGUD vicken röst. garanterar att ni också sitter och bölar framemot slutet. lyssna nuuu!

guy fawkes night // old street

igår befann sig jag & pojkvänsbritten i southwark park. det var ju bonfire night så vi skulle kolla fyrverkerier.

medan vi stod i folkmassan och väntade passade vi på att äta middag. rosavit nougat och kanderat jordnötsgrejs blevre.

så började fyrverkerispelet. så mäktigt.

lite jobbigt att displayen ackompanjerades av gagnam style, haha.

sen sa jag hejdå till min kille och åkte tuben till old street.

där mötte jag upp madhia och jez på .. ehh... en bar som madhia påstår att jag varit på förut?? och som jag inte kommer ihåg namnet på nu heller. låg vid trafik och hoxton pony i alla fall. vi drack rödvin och jag pratade väldigt animerat om 50 shades of grey.

jez lämnade oss så jag och madhia sprang över till old blue last för att se the chapman family.

det är ett av hennes favoritband och så är de från samma ställe i norra england så hon var spänd! madhia skriver recensioner online också så hon hade bestämt intervju med bandet efteråt.

de var så himla bra alltså herregud!

vi hoppade rastlöst vidare till 333 mother bar (som jag jobbade åt för hundra år sen) med 2st tyskar som var investerare respektive start-up. jag haffade intervju med den senare pga passade perfekt för sajten jag skriver för. ehh. otippat att haffa jobb in da club men kuuul!

sen bytte vi ställe IGEN och såg ut så här haha. efter x antal desperados samt vin. vi bondade med en dörrvakt från turkiet som kom från en by nära dikili (dit jag och sophie båtade för tre somrar sen). jaa så träffade vi managern som gav mig sitt nummer för de behövde barfolk! flowwww. fast vet inte om jag hör av mig. ljög ju hen rakt upp i ansiktet när en sa att jag har massa barerfarenhet. haha kan inte göra en enda drink och varje öl jag tappat upp so far har kolsyran dött i. ehh kanske inte bäst om man ska jobba i bar nej.

aja sen åkte madhia hem och jag irrade runt i kalla shoreditch i jakt på rätt busshållplats. hittade ej. michael smsade vägbeskrivningar men jag fattade dem inte hehe. stötte på en taxiförare utanför nån offlicense och han frågade om jag behövde skjuts. jag sa haha ja, men jag är luspank och behöver åka ända till barons court. han erbjöd sig att ta mig halvvägs för en tenner. jag ba HAHA ok gubben. gick vidare. han kom efter och ba "okej jag tar dig till barons court för en tia då." YESSSS! fick åka me honom typ en halvtimme i bilen gött pris för en så lång resa. sen när han skulle släppa av mig sa han att han "kunde komma med upp på en kopp te, det kan du väl göra åt mig? te är ju så gott efter att man jobbat hårt." EHHH. gav honom falsk adress (adressen till MITT JOBB asså haha) och sa att jag inte hade te hemma. hen ville skaka hand.... jag ursäktade mig, sa hejdå, och sprang hem. imorse hittade jag en oförklarlig tomat i jackfickan.

sen åt jag frukost asdfhgfhjfd en large pizza för £6 doooooooooooog . är död nu skriver detta från andra sidan säg åt farfar att han får ärva min boksamling ps gud finns ej

om konsten att öva.

varje gång jag blir jättestressad och mår dåligt så har jag en liten meltdown och MÅSTE rita. det hänger säkert psykologiskt ihop med att vi, när jag gick på ib i gymnasiet, alltid använde vår art class som ett svart hål av eskapism i den galax av akademisk elitism vår vardag utgjorde. och över åren så har det bara blivit så att det är mitt självklara go-to när jag är stressad.
så i torsdags tog jag en paus i efterforskningarna (till en artikel som var make or break för om jag skulle få ett asbra jobb eller inte) och ritade.

jag är fortfarande inte "bra" på det - och när jag säger det så menar jag att jag inte har lärt mig tekniken bakom skillat tecknande. i kombo med att jag inte har en naturlig fallenhet för det, och alltså ba gör det för att det är = kul, så blir alltid det jag ritar bara ganska MEH.

men inte fan vill jag att det är så 4ever. så jag övar.

och då när jag inte kunde sova för att kreativiteten surrade i skallen och red bullen susade i blodet och jag hade en attraktiv framtid inom journalistiken inom räckhåll (bara jag gjorde bra ifrån mig) så övade jag. det var vad min art teacher åsa alltid sa. NI MÅSTE RITA HELA HELA TIDEN. vad ni än gör. sluta aldrig.
och när jag övar så gör jag så här:

1. kollar på andras teckningar

för en som inte har någon prominent ritar"stil" så är det alltid så himla givande att kolla på andra människors konst och försöka se vad som är unikt eller vad man själv gillar med den. om man uppskattar något så är det himla bra om man kan försöka lära sig själv att få de egenskaperna genom att ba observera dem hos andra. och det är inte så enkelt att förstå unika egenskaper i teckningar om man inte tvingar sig själv att lära sig dem genom att kopiera.

2. kollar på andras foton

det är väl ungefär samma princip här, fast man måste omvandla fotografiska egenskaper till en teckning. det är också bra övning, att försöka se hur ett foto kan bli på ritpapper. (iofs hade jag ganska lätt för mig när jag valde en bild som redan körts i ps och var i svartvit. som halvt färdig sketch typ.)

3. öva på att rita det man tycker är svårast.
det absolut svåraste jag visste att rita från när jag var typ 5 till jag blev 17 var HÄNDER. vet inte hur många teckningar som ligger i nån låda på en vind i stockholmsförorten jag växte upp i med varierande figurer som alla står rakt mot "tecknaren" med händerna bakom ryggen. 100 fall utav 100 tippar jag. och jag fortsatte undvika att rita de jävla händerna, tills nån gång på gymnasiet på väg till skolan och jag började rita av någon hens händer på tunnelbanan. plötsligt fullkomligt flodades mina skissböcker av arméer av händer. de var fula från början men jag gav inte upp. ritade hundratals händer. tills en dag då jag ritade av pete doherty (var helt frälst av honom en period) och jag fick till hans händer helt PERFEKT. och nu kan jag rita alldeles okej händer. så nu är det värsta nån kan tvinga mig att rita istället: byggnader.

jag googlade bara "los angeles cityscape" och så ritade jag av en bild (denna). eftersom jag är nybörjare på byggnader så tog jag den enkla utvägen och försökte bara förstå konturerna och hur de samspelar osv. blev inte så bra. men jag gjorde det. och så småningom, om jag bara fortsätter rita av byggnader och börjar förstå hur man ritar dem så kommer jag kunna åstadkomma helt okej skisser av hus. bara jag lägger ner tid och energi på det.

blev så klart jävligt sur när jag inte kunde rita rätt lutning på vattenmelonen till vänster. ser ut som att det ligger ett tjockt pubeshår på melontippen liksom. men då ritade jag bara en ny melonskiva på nästa sida. och på en gång ser man ju några tekniska skillnader och det märks att den högra melonen är mer genomtänkt ritad än den vänstra. älskar ju att ha sånt i mitt block så att jag verkligen ser att jag förbättras.

summan av kardemumman är liksom att jag inte alls är sk "bra" på att rita. men jag gillar det, och det får mig att må bra. och man kan alltid bli bättre. det är så himla roligt att se framsteg hos sig själv och konst överlag är en så tacksam outlet att öva detta på. när det kommer till att rita så är det allra vanligaste misstaget man gör i början att rita något så som man tänker sig det i hjärnan. alltså, typ som när man som liten ritade en cirkel med fyra streck så var det en människa. för att det var så man tänkte på det då i lillhjärnan. på samma sätt har man mentala bilder av hur allting ser ut, men de bilderna blir liksom inte bra på papper. det är något som blir lost in translation mellan hjärna och penna. så man måste lära sig att stryka över mentala bilden och bara riktigt SE på föremålet man vill rita av. då först blir det bra.

okej nu har jag svamlat jättemycket, förlåt osv. nu ska jag göra mig iordning för å jobba, men blöö, hoppas att det kan ha varit pyttelite hjälpsamt åtminstone och inte bara super obvious stuff. fred ut.

genius.

bara like the best tumblr ever. kanye wes anderson.

KANYE WES klicka klicka!!!