"Va?" tänker ni nu. "Vad har de två grejerna för korrelation?" Jag trodde inte heller att det fanns någon! Silly lil me trodde ju att hår som satt fast på MITT huvud inte var någon annans huvudbry (hehe!) än mitt. Den uppfattningen hade jag ända tills jag färgade håret i en annan färg än blond/ljusbrunt/mörkbrunt. Då blev plötsligt de strån som sprutar ur min kropps hårsäckar ett ämne som alla män jag känner ville uttrycka en åsikt om.
Vi tar det från början. Det var hösten 2012 och jag hade fått i examenspresent av en kompis att färga håret rosa! Överlycklig blev jag! Innan hade jag gått omkring och drömt om det i kanske 1,5 år liksom.
Glad i hågen började jag då gå runt i mitt närområde för att kolla vilka frisörer som erbjöd bäst priser för hårblekning. Bemötandet jag fick var närmast skrattretande. Den första frisören jag gick till sa direkt: "Du ska inte bleka håret, ditt naturliga hår är alldeles för fint." Jag var alltså en KUND som ville köpa en tjänst som hans skylt beskrev att han sålde. I was like: here's my money, take it! Men jag FICK inte bleka håret hos honom.
Så jag gick till nästa. Fick samma behandling där: "Ditt hår är så vackert som det är. Du kommer ångra dig så mycket sen."
Gick till en tredje. Hos honom fick jag äntligen bleka håret - men bara om jag gick med på att ta det "naturligt guldaktigt" och inte vitblont som jag egentligen ville ha. Han sa: "Ew, it's too tacky when people do it like that."
Så jag fick TILL SLUT min blondering. Hans idiotiska förslag hade som resultat att jag fick gå omkring med kissfärgat hår i en vecka innan jag kunde färga det rosa. Pga jag inte hade en vitblond grund så blev det 20ggr krångligare att få till tuggummirosa färg. Det blev orange kanske de första 4 färgningarna. Men så fick jag då till sist mitt älskade rosa svall.
Och oj vad jag ångrade mig!!!
NOOOOOOOOT det var DEN BÄSTA FÖRÄNDRINGEN JAG GJORT?? Rosa hår får mig *på riktigt* att känna mig mer som... Ja, mer som mig själv. Det känns så JAG. Världens bästa kompis som gav det i present, fo real.
Men förutom att jag mådde SYNBART MYCKET BÄTTRE i min nya hårfärg, så var det många andra som tydligen mådde URUSELT av den. And WHAT'S MORE, they couldn't WAIT to tell me! Ofta fälldes kommentarerna - alltid utan att jag bett om råd eller åsikt och alltid av en man - bara rakt av, mitt i ett samtal. Ibland tom mitt i en MENING! They just couldn't contain deras åsikter utan ba *had to tell me* NU NU NU right this very instant.Här följer ett axplock kommentarer jag fått (alltså helt tagna ur det blå) av män.
"... Jag föredrar din naturliga hårfärg."
"Åh vad skönt, nu börjar din FINA hårfärg komma tillbaka."
"How many colours IS your hair exactly?"
"Ska du inte färga tillbaka till brunt snart?"
"Christina... I've always wanted to ask you... What colour IS your hair? It's kinda patchy."
"Vad har du gjort med håret?? Det som var så fint innan."
ETC. Detta har kommit från män i min omgivning, främlingar, vänner, familjemedlemmar, kollegor OCH CHEFER. Japp that's right. En man, som nu är min fd chef, och alltså ej har eller hade en personlig relation med mig & som enbart talade med mig när han hade en order att ge mig. HAN hade en åsikt om mitt hår. Actually, he had quite a few. Han "skämtade" om mitt "fula hår" med stammisar. Upprepade gånger och vid flera olika tillfällen. Han sa till mina medarbetare att mitt hår var "so wrong." När vi hade nån fest med ett ganska exotifierande och xenofobiskt tema (cowboys and indians) satte chefen upp "roliga" wanted-lappar på mig runt hela arbetsplatsen. Jag jobbade på en pub och han satte upp säkert ett dussin lappar med mitt fejs på med titeln: "WANTED FOR CRIMES AGAINST HAIR COLOUR."
Så när folk frågar mig varför jag valt att ha rosa hår (eller blått, eller lila, eller silver) så är det svårt att förklara hela anledningen. Oftast svarar jag "för att jag tycker det är snyggt" eller "för att jag trivs i det." Och från början var det väl just de två anledningarna jag hade. Men nu, nästan två år in på min ~*udda*~ hårfärg, är anledningen så mycket mer komplex. Mitt hår får inte längre vara bara hår, då det inte är i en socialt accepterad färg. Helt plötsligt växer det ett politiskt ställningstagande ur mina hårsäckar. Att ha rosa hår är att grovt (för att inte tala om extremt visuellt) ta mitt egna utseende i besittande. Att bestämma över mig själv - själv. Utan manlig input.
Det är DÄRFÖR det sticker i ögonen på och genuint upprör så himla många män. För att jag är en kvinna som har gjort ett val om mitt utseende utan att ta någon som helst hänsyn till Den Manliga Preferensen.
Och därför har även mina anledningar till att ha rosa hår ändrats. För ett år sen hade jag rosa hår BECAUSE AWESOME.
Nu har jag rosa hår för att jag vill att alla sexistiska jävla män där ute ska veta att jag skiter fullständigt i deras åsikter om mitt utseende. IT'S MY HAIR AND I'LL DYE IT IF I WANNA.